Post by JB on May 2, 2012 12:29:42 GMT 2
Det var valborgsmässoafton, i de stora städerna var fylleriet i fullgång, men här ute i glesbyggden var det bara fåglarna som kunde höras och dom hördes ovanligt tydligt då luften stog helt stilla. Solen värmde gården riktig mycket ännu den här tiden på kvällen men snart skulle kylan ta vid igen, jag gick från köket mot farstun då jag möttes av en varm och lite söt doft, 2-takts ångorna började sakta dala ner och sprida sig i den varma kvällsluften, nu är det vår! ;D
Jag hade kört ut Blenda (96 -64) ur garaget en stund tidigare för att inleda 2-takts säsongen en vacker vårkväll. Det var dags att kolla däckstryck och kylarvätska innan man ger sig ut på vägarna, en liten kontroll av bromsarna är inte heller fel. Som vanligt hade höger framhjul lite för lite väder i sig men det var snabbt åtgärdat, bara att dra ut på vägarna.
Alla 3-cylindrar vrålade genast igång, så nu var det bara gasa hårt och rätt för att din 2-taktare skall älska dig. Än en gång blev jag faschinerad över den ljudlöshet som Blenda rör sig med, inget skrällande, inget gnissel inget annat bi-ljud förutom lite vinande från förardörren. Men bromsarna, var är dom? Jo visst fanns dom där, jag hade glömt bort hur det är att köra utan servo, mera avstånd inga problem, men den här kvällen var nästan ingen trafik på vägarna, fritt fram att njuta av en ylande och sakta puttrande 2-taktare!
Att backa in en 2-taktare i ett garage med en brant uppförsbacke, är något helt annat än en söt doft, vilken stank! Garageuppfarten är z-formad och det skall verkligen siktas rätt så att till och med en liten kortnos ryms in i det minimala garaget, både på bredden och längden. Det skall gasas friskt och sliras med kopplingen, men till sist är den inne. Jag mår dåligt, ögonen svider och rinner medan jag mer eller mindre kryper ut ur garaget för att få frisk luft. Garage dörrarna måste lämnas öppna en god stund för att vädra ut de värsta föroreningarna. Det är knappt att man kan se kortnosens ädla front genom den täta blå dimman som sakta sprider sig ut ur garaget.
Jag hade kört ut Blenda (96 -64) ur garaget en stund tidigare för att inleda 2-takts säsongen en vacker vårkväll. Det var dags att kolla däckstryck och kylarvätska innan man ger sig ut på vägarna, en liten kontroll av bromsarna är inte heller fel. Som vanligt hade höger framhjul lite för lite väder i sig men det var snabbt åtgärdat, bara att dra ut på vägarna.
Alla 3-cylindrar vrålade genast igång, så nu var det bara gasa hårt och rätt för att din 2-taktare skall älska dig. Än en gång blev jag faschinerad över den ljudlöshet som Blenda rör sig med, inget skrällande, inget gnissel inget annat bi-ljud förutom lite vinande från förardörren. Men bromsarna, var är dom? Jo visst fanns dom där, jag hade glömt bort hur det är att köra utan servo, mera avstånd inga problem, men den här kvällen var nästan ingen trafik på vägarna, fritt fram att njuta av en ylande och sakta puttrande 2-taktare!
Att backa in en 2-taktare i ett garage med en brant uppförsbacke, är något helt annat än en söt doft, vilken stank! Garageuppfarten är z-formad och det skall verkligen siktas rätt så att till och med en liten kortnos ryms in i det minimala garaget, både på bredden och längden. Det skall gasas friskt och sliras med kopplingen, men till sist är den inne. Jag mår dåligt, ögonen svider och rinner medan jag mer eller mindre kryper ut ur garaget för att få frisk luft. Garage dörrarna måste lämnas öppna en god stund för att vädra ut de värsta föroreningarna. Det är knappt att man kan se kortnosens ädla front genom den täta blå dimman som sakta sprider sig ut ur garaget.
